Som gammal vindsurfare har jag tidigare trott att om jag någonsin kommer åka till Hawaii så blir det för att vindsurfa. Bilderna på Robby Naish & Co surfandes i vågorna runt Hawaii var otroligt inspirerande och gav mycket näring åt drömmar under de unga åren som vindsurfare.
Men det blev inte så. Jag kom hit som deltagare i Ironman. Alltså – inte leta den perfekta vinden och den rätta vågen att ta som avsats för ett gött hopp. Inte så mycket ”cut loose man”
Utan – Förbered mig för 3,8 km havsimning, 180 km cykling och 42 km löpning i drygt 30 graders värme.
Det ger lite annan ingång – mer fokus på prestation för min del.
Således har jag tränat idag. Vaknade tidigt, strax efter fem, och åt liten frukost på rummet: Konabanan, müsli och Kona-coffee. Kl 07.00 var jag nere vid piren för simning. Så här kan det se ut i vattnet:
Fick ihop ca 3,7 km i lite fartlek. Härlig simning med Roger, Marcus, Henrik, Sten och Lars. Även om det är långt till Göteborg har AK:s (simcoachen.se) coaching satt sig och jag kunde riktigt höra ”tappa nacken Calle” och ”bra där, nu simmar du med båda armarna, fint, rak laser”. Om jag lyckas få till en bra simning på tävlingen så vill jag redan nu tacka Anna-Karin för det. Frukosten satt verkligen bra efter detta och den blev extra trevlig eftersom Roger gjorde mig sällskap.
Runt lunchtid körde jag ett pass löpning. Ville testa hur intevaller kändes i denna varma fuktiga härliga miljö. Svaret var – jobbiga!
Jag joggade ut på legendariska Queen K och körde 6 x 1 km med 1.30 vila. Höll runt 3.30 fart, men det blev inte direkt negativa splits…värmen tog ut sin rätt och pulsen blev ganska hög. Vet inte om det syns på bilden men jag blev rejält trött och nerjoggen efteråt blev mer en promenad hem…
Löparbanan här i Kona är faktiskt rätt kuperad. Bilden visar början på Q-K där vi springer ut på highway efter de första ca 15 km längs Alii drive och upp för Palani road.
Härligt avslut på dagen då vi var 19 svenskar runt bordet på Bongo Benns. Nu sovdags. Ny simning i morgon kl 7 🙂
Härligt med kommunikation, Calle! Tänk om Karl-Oskar och Kristina i Utvandrarna hade haft den möjligheten. Här hänger vi med i utvecklingen..
Har premiärskypat med Jacob i kväll och vinkat till Clara.
M.
Kul med alla inlägg på bloggen. Känns nästan som man är på Hawaii och håller på att förbereda sig själv för racet. Håller tummarna för att alla förberedelse lyckas som det är tänkt.