About

Sub9Top10 – Det hade jag bestämt mig för att uppnå 2011. Därav namnet på denna hemsida – och det är fortsatt mitt motto.

Some facts about the athlete:

Man kan väl säga att jag gjort come back…

Vikhögs järnman var mina första kontakter försök i denna då rätt udda och inte särskilt välkända sport. Jag tror året var 1983. Upplägget var att i augusti inför kräftskivan så samlades vi i byn för att lägga ut dansbanan. När det var gjort så samlades deltagarna för gemensam start. Första året började vi med att springa runt byn (uppskattningsvis ca 2 km) sedan tog man den cykel som man hade fått på sin lott (!) – alla hade med sig en cykel, men vi lottade om vem som cyklade på vilken…inte så mycket titan och kolfiber om vi säger så. ”Svalan” var betydligt vanligare än Zipp som märke. Vi cyklade upp till närmsta större samhälle och tillbaka igen, ca 8 km. Sedan avslutade vi med att kasta oss i vattnet i hamnen och simma runt den långa bryggan.

Vi förstod ju snart att det inte var så bra att avsluta med simningen. Vissa fick sig en rejäl chock när de kastade sig i det kalla vattnet med maxpuls.  Året efter hade vi grenarna i ”rätt” ordning. Då simmade vi i stället runt hela hamnen på utsidan. Ganska publikvänligt eftersom man kunde gå längs piren och följa simmarna. Löpsträckan byttes också mot en slinga på ”ängen” så att den blev längre – närmare 4 km skulle jag tro.

Jag vann de gånger jag ställde upp – och jag var helt klart biten av denna härliga omväxlande sportform.

Under 80- och 90-talet höll jag således på flitigt med triathlon. Jag trivdes uppenbarligen med att cykla i badbyxor. Jag var med i uppstarten av Triathlon Syd – lite längre – lite hårdare, och vi var ett riktigt gött gäng som tränade och tävlade en hel del. Själv placerade jag mig som 6:a i Svenska Cupen och vann en del tävlingar i Skåne så som Malmö Triathlon, Skanör och ett par till. Skånes Triathlon Cup instiftades och den bucklan har jag hemma 🙂

Sista tävlingen jag körde var SM-97 i Helsingborg då jag kom 6:a. Efter det la jag våtdräkten i malpåse och ställde cykeln i förrådet. Jag blev värvad till MAI efter att ha vunnit Tjurruset i Malmö -97 och sprang ett par säsonger i deras elitgrupp. Lite grann var det nog för att ta död på myten om att ”Triathleter är såna som inte är riktigt bra i någon gren…” På våren -98 körde jag min första inomhussäsong (och första med spikskor – en ny upplevelse) – det gick väldigt bra tyckte jag med en 6:e plats på inomhus SM som  höjdpunkt. Inte så illa för en kille som precis dragit av sig våtdräkten och slutat envisas med att köra hälften av alla intervallpass på cykel. 1998 var jag med tog SM-guld på 4×1500 och lagbrons på terräng SM. Individuellt blev jag som bäst 7:a på 5000m och på terräng SM. Sedan valde jag bort idrotten för att fokusera helt på familjen och jobbet.

Dock var det så att jag aldrig körde fulla distansen. Så det har hela tiden funnits en önskan att någon gång köra 3,8 – 180 – 42 km i en följd – så att jag kan känna att jag är en ”riktigt” triahtlet. Det var ju trots allt bilder från Ironman Hawaii som hade fått oss pojkar i Vikhög att börja med ”Vikhögs Järnman”.

Så – när jag fyllde 40 för fem år sedan fick jag en start till Kalmar av min kära Åsa. Framför allt fick jag stöd för att börja träna för att kunna fullfölja en så pass lång tävling. Så – jag plockade fram våtdräkten, en Quintana Roo som nu längtade efter vatten igen, och putsade upp min Litespeed Tachyon från -96.

Inför Kalmar ville jag köra ett par kortare tävlingar för att komma in i hur det funkade – och det behövdes! Första starten var Göteborg Triathlon. Jag var så ovan vid simningen så att jag simmade en bra bit av sträckan på rygg för att få luft…och väl ute på cykeln märkte jag att jag visst glömt både vätska och gel…ingen vidare rutin…

Men Kalmar gick bra. Jag hade stor respekt för distansen. Jag hade aldrig ens sprungit ett maraton. Och nu skulle det göras som ”cooldown” efter 180 km cykel… Jag hade ett mål i två delar: 1) Jag skulle fixa det under 11 timmar. 2) Jag ville väääldigt gärna under 10 timmar. Resultat 9.38 och 29:e man i mål – Vilket lycka!

När jag sedan avslutade säsongen med att vinna RM Duathlon belönade jag mig med en ny cykel inför säsongen 2010. Målet sattes till 3 medaljer i Agegroup på SM tävlingarna 2010. Resultatet finns under Resultatfliken 🙂

2011 var målet alltså sub 9 h och topp 10 på Kalmar och jag ville köra i seniorklassen igen. Utfall: 8.57.54 och åttonde man i mål. Stor glädje och massor av inspiration.

2012 siktade jag åter på topp tio i Sverige på de tävlingar jag körde. Dessutom ville jag testa Ironman EM i Frankfurt och kvala till Kona. Utfallet blev bl a SM-guld i Duathlon och AG 10:a på Kona med en riktigt bra tid, 9.33.

Till vardags jobbar jag som konsult och coach inom ledarskap och organisationsutveckling tillsammans med kollegorna på Utvecklingspoolen. www.utvecklingspoolen.se

Idag är min klubb: Triathlon Väst www.triathlonvast.se