Satt på flyget häromdagen och hörde samtalet från raden bakom. Två föräldrar som snackade om sina barn. Samtalet kom in på idrott och barnens intressen för olika sporter. Som så ofta stod fotboll högt i kurs hos en son. Uppfattade det som att sonen var i lågstadieåldern.
Pappan (fritt citerat): ”Alltså, det är så tydligt, om han är lite bättre än de andra tycker han att det är kul, men så fort någon annan är lite bättre vill han inte spela mer. Att spela spel går nästan inte, för om han förlorar är hela dagen förstörd. Han är en sådan riktig vinnarskalle”
Säger alltså pappan…
Nöjt!
Jag övervägde allvarligt att vända mig om och ge min syn på saken, men valde ändå att inte göra det. Men resonemanget följde mig under dagen och här kommer nu min syn: För mig är definitionen på vinnarskalle någon som verkligen vill vinna och är beredd att kämpa hårt för att göra det. När motgångarna kommer, vilket de gör, fortsätter en vinnarskalle att försöka, att jobba på och att söka nya vägar mot sitt mål. En vinnarskalle kan skilja på sig själv som person och sin prestation, vilket öppnar upp för att utvecklas och ständigt vilja bli bättre i sin prestation.
Alltför många barn och ungdomar har svårt att hantera motgångarna, inte sällan för att de haft lätt för sig i början. De vänjer sig då vid att ”vinna” och får ofta höra att de är duktiga från föräldrar och andra. De lär sig alltså att kopplingen är given: Vinst = duktig. Sedan möter de på tuffare motstånd när de blir äldre och börjar mätas mot andra än grannbarnen och klasskompisarna. Plötsligt är de inte längre de som vinner…och riskerar då omedvetet eller medvetet tänka.. således inte heller duktiga.
Pojken som pappan berättade om var ju en dålig förlorare. Det vittnar om en vilja att vinna och vara bäst, så här finns säkert en drivkraft som kan vändas till något positivt, men när en motgång resulterar i att man ger upp eller flyr, då är man ingen vinnarskalle. Man kan förstås bli, med rätt utveckling och support, men där och då är det en bit kvar på resan innan man kan kallas vinnarskalle.
Värt att notera är att detta gäller rätt många som lämnat barndomsåren bakom sig också.
Återigen – tankens betydelse för vår långsiktiga prestation i idrotten är så avgörande för både hur vi mår och hur vi faktiskt presterar. Tveklöst lika viktig som vattnets betydelse för sjöfarten, vilken får anses som avgörande 🙂
Jag hoppas du hjälper de runt dig att hantera sina motgångar som erfarenheter att bygga på, så att de kan få uppleva en känsla av You. Just stronger!
Vill du ha lite tips så kom gärna på föreläsningen nu på söndag på Friluftsresedagarna.
Välkommen – med alla dina tankar! /Calle
Så rätt. Njuter av att vara i en idrott där inte den ena eller den andra vinner, utan där alla har sin målsättning och sina egna tidigare prestationer att tävla mot. Där en sistaplats kan vara dagens största vinst.
Att utnyttja sina motgångar, och att veta vad en motgång är, är det jag tar med mig från dina föreläsningar 🙂