Precis en vecka efter det att jag fick lämna sjukhuset i Kalmar klev jag upp på Monarken för ett testpass. Jag har inte tränat någonting alls sedan förra lördagens race, utan kört total vila. I vanliga fall hade jag nog kört både sim- och cykelpass i recovery mode under senare delen av den gångna veckan, men läkarens ordination var helvila och sedan prova idag för att se hur kroppen svarar.
För säkerhets skull körde jag passet hemma på Monarken, så att jag enkelt kunde avbryta om det kändes fel, och det gav också familjen möjlighet att hålla koll på mig.

Passet jag körde var ett favoritpass: uppvärmning 10 min, 4 x 8 min med 2 min vila emellan. Avrull 10 min. Totalt 58 min på cykeln.

Jag körde en försiktigt variant med målet att öka effekten varje intervall: 270/280/290/300 watt. Utfallet var bra så jag gav mig en belöning genom att sista kördes på drygt 310 w med en ökning sista minuten i form av 40 sek på 350 w och sista 20 sek på 400 w.

Jag har fått väldigt många frågor rörande hur jag tränar. Många känner igen sig i att ha fulltidsjobb och annat som ger väldigt begränsat med tid till träning. Vidare är det många som, liksom jag, inte är helt unga, (fyller 46 i morgon) vilket absolut påverkar hur träningen kan och bör hanteras. Jag har ju trots allt funnit ett sätt som ger bra resultat som t ex SM 5:a i Motala.

Jag kommer därför under hösten göra en ansats att frekvent dela med mig av tankar kring träning och övriga tillvaron med förhoppningen att hjälpa fler hitta ett framgångsrikt sätt att träna och leva med sikte på sina mål. Själv hoppas jag på en plats till Motala VM (missade ansöka på plats i Motala) samt att den 14/9 kvala till IM 70.3 VM. Kvalar jag till dessa blir mina idrottsmässiga mål för 2015 pallplats i respektive tävling.

Nedan en bild från dagens pass i förrådet 🙂
I lurarna Die Toten Hosen, utom sista intervall som kördes med Da Buzz som sällskap. Eftersom det var första passet efter att jag klev av i Kalmar inleddes passet dock med Kenta ”Just idag är jag stark” 🙂