En cup cake består mest av en rätt vanlig muffin, och den utgör således en helt nödvändig bas. Toppingen är mest socker, men samtidigt; utan topping blir det liksom ingen cup cake. Utan mest en genomsnittsmuffin.
Muffins kan förvisso vara gott – men jag har allt ambitionen att vara mer lik en cup cake.

På lördag har det gått fyra veckor sedan fall och revbensbrott. Det gav å ena sidan ett tillfälle för fysisk och mental vila, men det var inte riktigt den uppladdning jag tänkt mig inför helgens SM i Motala.

Efter några veckors närmast total inaktivitet (avser träning – på jobbet har vi verkligen fullt tryck), kunde jag ändå komma igång inför förra helgens sprint i Varberg. Hade både simmat, cyklat och sprungit – om än i beskedligt tempo.
Varberg blev gav positivt besked. Vaknade till utsikten från Varbergs kurort vilket förstås var en smakstart på dagen. Så skulle jag vilja bo inför alla tävlingar 🙂

Loppet i sig gick bra – Gött!
På simningen kunde jag andas åt båda hållen utan särskilt mycket smärta i revben/lungsäck. Bytena tog lite väl lång tid, men cyklingen kändes bra. Banan är ju minst sagt händelserik, så på så sätt var det riktigt kul, även om jag tappade lite till Martin Flinta o Co i täten. Den avslutande löpningen tog en stund att komma in i, men jag noterades ändå för näst bästa löptid så det blir godkänt.

Överlag känner jag att grunden är på plats, men toppningen har förstås inte kunnat bli av. Samtidigt är jag väldigt glad att jag redan kan köra så pass igen. Så nu ser jag fram emot SM Långdistans på lördag. Även om jag kommer dit som en Cup Cake med bra grund men utan topping 🙂