även när det tagit lite illa.

Den vackra löpturen i Sandsjöbacka i går slutade redan efter en timme. God fart och lite utför bland stenarna på stigen slutade i rullfall framåt och tvärstopp. En vackert konformad sten fick ta största smällen och den gav inte vika en mm. Det gjorde i stället några revben bakom höger lunga… Det tog ett tag att samla mig för att kunna linka tillbaka till bilen genom skogen och därefter ta mig till närakuten i Kungsbacka.

Så nu får jag tid till lite annat eftersom träning inte är aktuellt i alla fall några dagar.

När något sådant här inträffar är Clas Janssens fyrarummare ett utmärkt hjälpmedel. Den tidigare nöjdheten omvandlas i ett slag till censur ”det kan inte vara sant”, men smärtan och doktors utlåtande är tydlig feedback så det går raskt vidare till förvirring och jag får jobba med att acceptera nuläget. Den gamla nöjdheten behöver släppas. Löpturen blir inget långpass, söndagen blir ingen träningsdag, kommande veckan/veckor kommer träningen att behöva se annorlunda ut. Just acceptansen av nuläget är förstås en nyckel. Ibland används uttrycket ”Gilla läget”, och beroende på hur det tolkas kan det passa. Jag behöver inte gilla det i form av att tycka om det, men just acceptera att nu är det som det är. Genom acceptansen kommer möjligheten till nyorientering; Om det nu är som det är, hur kan jag då göra det bästa av situationen?

Utifrån det kan jag göra mina val och finna ny energi. Lätt i teorin, men som så mycket lite svårare i praktiken. Dock; alternativet att gräma mig och sitta fast i det som var/kunde varit hjälper mig inte.

Kortsiktigt blev valet en skön söndag med båtutflykt och mycket vila (vilket passar bra när det mesta gör ont).

På längre sikt återstår att se hur det blir. Revbensbrott är ofarligt och läker utan åtgärd, så det är inte så mycket att fundera på. Frågan är när jag kan gå igång med belastande träning igen, både avseende andning och muskulatur.

Fram till dess vilar jag mig i form, och det har jag gjort tidigare med bra resultat, så kanske är detta ett vinnande koncept inför säsongens tävlingar 🙂

En kortvariant för att få perspektiv:

Är det ett problem av nationell karaktär? Nej.

Kunde det varit värre? Absolut, jag är väldigt glad att det var revbenen och inte ryggraden som tog smällen.

Tror jag det finns någon i världen som skulle vilja byta med mig? Denna fråga ger mig alltid perspektiv på min situation.

 

Så – jag ser tiden an och under tiden ser jag tillbaka på våren med lite bilder som piggar upp och motiverar.

Fuerteventura – första cykelturen efter några sjukdagar. (Klicka gärna upp denna stort). Efter detta kunde jag gå igång igen och vi hade sedan kanonläger tillsammans med en massa glada triathleter på förbundets öppna läger. Kan konstatera att även april började utan planerad träning med utvecklades till en bra månad.

 

 

Med Lars efter en go stigning. Inser att jag inte är särskilt flitig med kameran under träningsläger men ett par bilder blev det i alla fall.

 

 

 

 

Hos Richard Mattsson på Löplabbet för att få framtaget ortopediska fotbäddar. Kombinerade detta med nya skor som Richard hjälpte mig prova ut och nu går det åt rätt håll med hälsenorna!

 

 

 

 

 

 

 

Vindtunneltest på Volvo arrangerat av Lars – sååå fräckt. Det drog rejält i kinderna när de ställde in fläkten på 106 km/h…!

 

 

 

 

 

 

 

På Akvarellmuseet med Camilla och Linus för fotografering – inspirerande miljö som alltid på Tjörn när Lotta och Gun håller i arrangemanget. Linus springer med protes på vänster underben! Han imponerar stort på mig.

 

 

 

Körde ett pass på nya Nordic Wellness i Löddeköpinge förra veckan när jag jobbade i Lund och Malmö några dagar. Fick syn på väggen i spinningsalen och kunde inte låta bli att be personalen ta en bild på mig. Mäktigt att se Sussis foto av mig från Kona i det formatet – en egopic av stora mått.

Nu skall jag ta kvällsdosen Citodon. Målen för säsongen kvarstår – även om vägen dit har ändrats.