Ett inspirerande mål skall i min värld både ge energi och vara tydligt mätbart. Målbildens huvudsyfte är att ge riktning och hjälpa mig att prioritera i vardagen.

Grundläggande är att jag kan få svar på frågan ”varför?”. Svaret på den frågan ger mig kraft och motivation att prestera, t ex i idrottssammanhang. Men det räcker inte med ett svar på frågan ”varför?”. Jag vill också tydligt kunna avgöra om jag nått målet. Beroende på sammanhang är detta förstås olika viktigt. Ibland är det som man säger resan som är målet, och då är det inte av avgörande betydelse om det slutgiltiga målet uppnåddes. Å andra sidan är det frapperande hur ofta jag i arbetet stöter på individer och organisationer som inte har tydliga mål formulerade.

Hur skall jag som anställd kunna göra ett bra jobb om det inte är definierat vad det innebär att göra ett bra jobb?!

Hur skall jag finna full energi i arbetet om jag inte upplever att det finns ett bra svar på frågan ”varför?” avseende de mål som jag till äventyrs har? Ett svar som förstås skall tala till mig i något avseende. Målet skall koppla till ett syfte som ligger i linje med mina personliga värderingar, strävanden och/eller ambitioner. Det är då jag upplever inspiration.

Min erfarenhet från både idrott och näringsliv säger mig att här finns en outnyttjad superpotential när det gäller att leda individer, lag och organisationer i önskad riktning. Ta bara det enkla faktum att såväl träningspass som arbetsmöten ofta saknar tydligt syfte och koppling till de övergripande målen. Självklart finns det väldigt många som är duktiga på detta – jag önskar bara att det fick ännu större spridning. Tänk om alla kände att de visste vad de vill uppnå på jobbet och med sin träning, och känner att detta är något som ger dem energi och inspiration. Det vore väl fantastiskt!

För 2013 har jag en målbild där svaret på den övergripande varför-frågan är: I Finfin Form vid FyrtioFem (FFvFF). Jag vill alltså känna att jag är i bra fysisk och psykisk form nu när jag är på väg att fylla 45.

Mätetal – hur vet jag om jag är det då? Ja, jag har, förstås, formulerat vissa mått på om målet uppnås – något av följande vill jag fixa:

Duathlon SM Knivsta 25 maj, topp 5*.

Ironman EM Frankfurt 7 juli, topp 3 i agegroup. (PodiumPush**)

Olympisk SM Jönköping 10 augusti, topp 10.

Medeldistans SM Tjörn 31 augusti, topp 10.

Ironman VM Kona 12 oktober, topp 5 i agegroup. (PodiumPush**)

Om jag kan placera mig bland de 5/10 bästa i seniorklassen på någon/några SM-tävlingar samma år som jag fyller 45, så vill jag påstå att jag är i finfin form vid 45. Huruvida det blir start på Kona avgörs förstås av resultatet i Frankfurt. Det är 626 anmälda i min klass, varav jag skall slå 624 stycken…, drygt 99,5%. Skall jag lyckas med det måste jag nog vara i finfin form :-).

* – jag är regerande svensk mästare i duathlon. Är då topp 5 defensivt? Nej, inte som målbild för att styra mig i min träning och vardag vilket är syftet med min målformulering. Självklart har jag en ambition om pallplats. Men topp 5 är måttet kopplat till FFvFF. Likaså kommer jag inte sakta av under övriga SM-tävlingar när jag ligger topp 10… Det handlar om att skapa en för mig inspirerande målbild som jag kan nyttja varje dag för att prioritera och fokusera. Då skall målbilden stimulera, inte paralysera.

** – På IM i Frankfurt krävs topp 3 för att komma upp på prispallen, på IM VM Kona får de fem främsta i varje klass komma upp vid prisutdelningen. Viss vore det häftigt att få göra något av det! Jag kallar det PodiumPush 2013 🙂

Finfina FFvFF & PodiumPushhälsningar Calle