De flesta brukar tycka att nerförsbackar är lättare än uppförsbackar. Det går lätt och farten ger självförtroende.

Sett över träningsåret ser jag en likhet med det faktum att på våren finner många motivation att träna, det blir närmats kö i joggingspåren (och på vårdcentralen när de som haft uppehåll sedan förra årets sista lopp kör igång i samma tempo), men i oktober november är det väsentligt glesare i motionärsleden. Det tar ju emot lite mer att sticka ut och träna när det regnar från sidan eller bara är allmänt mörkt och kyligt – lite mental uppförsbacke.

Men hur är det på krönet?

När vi bekämpat en uppförsbacke är det ju motiverat att pusta ut och njuta av att vi fixat motlutet och se fram emot nedförsbacken. Snackar vi höstträning kanske vi njuter lite extra under jul/nyår.

Och här uppbarar sig ju en möjlighet att skapa fördelar – håll tempo uppför och fortsätt med fart över krönet! Det kan låta som en självklarhet, men missas av förvånansvärt många. Väl uppe, pusta inte ut utan växla upp. Det är förstås jobbigt, men år andra sidan kommer du fortare i mål 😉

Detsamma gäller träningsperioder. De som klarar av att fortsätta kontinuerligt genom vinterns mörkaste månader skaffar sig lätt ett försprång inför våren, ganska givet.

Själv la jag in en liten överväxel i träningen över jul och nyår och gick in i det nya året med en känsla att formtopp – känns fantastiskt och gör också att jag kan hantera lite avbrott för förkylningar nu när den säsongen når sin kulmen. Dagarna blir längre och snart har vi lite vår i luften – och då ligger vi som haft fart över krönet lite före när ”alla andra” vaknar till och börjar träna systematiskt igen.

Jag önskar dig fortsatt god träning och ses vi på banan i sommar så häng på med fart över krönet så skapar vi oss en lucka till de bakom!

Pigga hälsningar

/Calle