“Hi – I’m an elite triathlete who’s wearing compression socks on my newly shaved legs – would you mind serving me a glass of cucumber water?”

Hängivelse, fokus, målmedvetenhet – enkelspår, fixering och urspårning.

Grannen Patrik knackade på häromdagen och jag öppnade – klädd i stödstrumpor, shorts och förkläde…

Min kära hustru såg det hela och bad mig förklara – hon kände att det behövdes en förklaring, ffa avseende strumporna. Förklaringen är ju ganska enkel – det är inte stödstrumpor – det är kompressionsstrumpor! De snabbar på återhämtningen och ingår i outfiten för en elittriathlet. Åtminstone det senare är helt säkert.

Stödstrumpor är något helt annat, eller åtminstone har de annan färg och kostar mindre…

Jag funderade lite på det hela sedan – och kom att tänka på mina stackars barn – de tycker det är sååå pinsamt med en pappa som inte bara går i stödstrumpor utan dessutom rakar benen! De hävdar bestämt att inga andras pappor i klassen rakar benen – möjligen några av mammorna, men det känns liksom mer accepterat.

Själv drar jag gränsen vid vaxning – det skulle jag aldrig göra, åtminstone inte så länge det inte finns data på att det kan spara en sekund eller två jämfört med ben som rakats med hyvel (Gillette Mach 2 – en hyvel för män!).

Jag förstår förstås mina barn – det är ju inte så svårt – men jag undrar om de förstår mig? Så väl strumpor som de rakade benen är ju en del i den målmedvetna strävan mot sub9top10. Som så mycket annat jag gör. För mig är det inga konstigheter – men för omgivningen? De tittar ibland på mig med samma min som jag själv uppvisar när t ex besiktningsmannen på bilprovningen förklarar till att “spindelleden är helt ok” (har jag spindlar i bilen?) eller när de jag mötte från NCC häromdagen med engagemang förklarade de olika typerna av stenkross de leverar (du anar inte hur många variabler det finns där).

Många av oss har våra egna intressen och specialiteter, vilket ju ger oss den mångfald som berikar samhället så enormt. Min önskan är att kombinera detta med en förståelse för hur andra tänker och känner. De som inte ser det självklara njutningen i att simma 3,8 km, cykla 18 mil och sedan springa ett marathon så fort du klarar. Och sett till antalet deltagare i Kalmar vs befolkningen så är det rätt många som inte ser det som helt självklart…drygt 99,9%.  Troligen ser de knappast heller kompressionsstrumpor och rakade ben som något omedelbart naturligt för en en man runt de 40.

I mitt arbete jobbar jag en hel del med coaching – där är en framgångsnyckel nyfikenhet – att lyssna och verkligen försöka känna in vad den jag samtalar med känner och menar. Vi talar om att lyssna intuitiv – att stänga det egna arkivet, inte referera till egna upplevelser och tankar alls, utan helt och hållet lyssna och försöka förstå. Först förstå – sedan göra sig förstådd.

Jag tror många skulle ha glädje av att ibland öka på dosen nyfikenhet på andra och tillfälligt tona ner fokuset på den egna agendan. Att nyfiket upptäcka hur andra tänker och ser på tillvaron – det som är deras självklarheter – det är att utvecklas i allra högsta grad. Pröva – det är en ny värld som öppnar sig varje gång!

Nu till knäckfrågan:

Nästa vecka skall jag åter till Henley Business School för att leverera ledarskapsprogram för Volvo – på kvällen brukar vi åka till byn Henley och besöka de genuina pubarna – väldigt trevligt. Men jag vill ju köra ett träningspass före frukost nästa dag – vågar jag beställa gurkvatten på puben?!

“Hi – I’m an elite triathlete who’s wearing compression socks on my newly shaved legs – would you mind serving me a glass of cucumber water? No ice please :-)”

Råd i detta ärende mottages tacksamt.

Bifogar en länk som är en favorit på temat – våra olika världar:

I’m Training for an Ironman

 Med målmedvetna hängivna hälsningar

Calle

PS: Shortsen förklaras för övrigt av att det var sommarvärme, och förklädet av att jag höll på med matlagning – så jag är alltså som folk är mest.