Januari…+3 grader…istäckta vägar med snömodd ovanpå…och regn från sidan. Det är mörkt ute och jag kom hem senare än planerat.
Planen var ett kortare distanspass med lite fart, men jösses vad det kan ta emot att ge sig ut.
Då händer det: He talks to me!
Gert Möller – min tränare i MAI som kom med den för mig uppmuntrande repliken en regnig höstkväll 1998:

”Det gör inget att det regnar Calle, du blir bara våt i början…”

Och så är det ju, väl genomvåt blir jag ju inte blöt längre – och då är ju regnet inget att bry sig om. Så med Gerts enkla ord som uppmuntran drar jag på mig träningskläderna och kliver ut. Det är rejält isigt och vissa snöhögar visar sig dölja vattenpölar – men ganska snart är jag våt och behöver inte oroa mig för att bli blöt längre. Ökar farten och hela 10 km passet går på 40.20. Om jag räknar av lite tid som gick för att springa inom videonytt och lämna tillbaka YesMan!, så kan jag summera ett avslappnat pass med de sista 8 km på väl under 4 min tempo – med regn från sidan 🙂
Det är ju för väl att lite inspiration från andra kan räcka som knuff för att komma ut och köra ett pass som blir kanonpeppande.
Tack Gert!